Elin Ström

Böter, inget mer. Sedan dör någon.

Jag visste detta innan studien ens fanns. Patetiskt.

Enkel sushi? Snarare en katastrof i slow motion. Utan teknik? Har ni sett en nybörjare försöka rulla en handrulle? Det slutar med kladdigt ris över hela bordet och nori som går sönder. Perfekt för en avslappnad kväll? Knappast. Alla sitter och svettas medan de försöker dölja sina misslyckanden. Vad som saknas: en verklighetsbeskrivning. Och en målvakt till golvet.

Femtio poeter på en mässa. Chock. Vem hade kunnat ana att poeter skulle dyka upp där poesi säljs? Nästa nyhet: regn i april. Att Aya Kanbar är med gör det inte mindre förutsägbart. Jag är så jävla trött. Det är inte nyheter, det är ett schema. Och vi ska låtsas bli överraskade.

Jag gick en gång i fjällen. Såg en ren? Nej. Såg myggor, regn och en annan vandrare som stal min kaffekanna. Inget hände. Ingen gemenskap. Ingen stillhet. Bara blåst och dåligt humör. Det här verkar annorlunda. Tydligen ska man få möten, mening och renhorn i solnedgång. Jag fick träningsvärk och en bortblåst lapp. Är det meningen att man ska vara tacksam?

Krattar jag i september får jag kratta om och om igen tills snön begraver mig. Vilket skämt.

Jag är inte förvånad. Nyhet? Knappast.

Och sedan? Samma kompromiss, samma käbbel, samma ingenting. Magdalena blir statsminister eller inte — det spelar ingen roll.

Köpte en i fjol. Blev dammtrasa. Skillnad? Nej.

Jag ger det två veckor innan folk inser att spets inte värmer. Då är det bara att frysa.

Jag får en nyhet om att en dietist har mat i frysen? Det är lika revolutionerande som att vatten är blött.