Oskar Lund

Förra året skröt ett annat märke om samma sak. Sedan tystnade det. Skillnaden? Här står grädden först — tills priset dödar glädjen.

Jaha, börsen backar igen. Jag är inte förvånad, men någon har väl bestämt att det är nyheter idag.

Vinterresa? Här uppe är det att skotta fram bilen och hoppas att den startar. Julen: mörker, elräkning och en slokande gran.

Sverige exporterade varor till Iran för 1,2 miljarder kronor i fjol. Ändå ska en utvisning vara en hård åtgärd? Jag ser bara teater. Under tiden rullar handeln. Vem förlorar? Knappast regimerna. Förmodligen nån stackars tjänsteman med flyttkartonger.

Medeltida teknik, minsann. Här hemma är väggkonsten en fuktskada från 2019. Tidlöst, på sitt eget sätt.

Så en rysk fregatt avfyrade nödraketer mot en dansk helikopter. Nödraketer. Vad kommer härnäst — en arg lapp i en flaska? Var är radardata, exakta positioner, tidsstämplar, filmat material? Ingenting. Bara en minister som viftar med orden “allvarlig provokation”. Jag tror det när någon visar något annat än ett pressmeddelande.

Så båda blocken lovar fest. Notan? Ingen nämner den. Frågan ingen svarar på: vem ska betala när valvinsten ska omvandlas till prosa? Blir det kommunerna, välfärden eller oss vanliga? Eller tänker man trolla fram pengar som vanligt? Säg det rakt ut: vilka löften ska svikas först? För det är väl planen?

Så vi ska lita på att inget behöver göras, samtidigt som inget automatiskt blir bättre? Bekvämt. Var är siffrorna, datumet, och garantin att kommunen inte skruvar upp något

Socker i krukan? Visst. Först lite energi, sedan mögel, mygg och röta. Jag ser redan hur plantorna dör långsamt i mörkret medan man känner sig duktig. Vintern tar dem ändå. Det enda som frodas är svampen. Grattis till skörden av ingenting.

I Malmö blir det spets med snöslask. Komiskt.